Abrahamavtalen som undertecknades av Israel och fyra arabiska länder 2020 framställs ofta som en av Donald Trumps och Benjamin Netanyahus största utrikespolitiska framgångar. Artikeln problematiserar vilken typ av fred som Abrahamavtalen hittills har lett fram till.
Vår övergripande slutsats är att utvecklingen i Abrahamavtalens kölvatten är svårfångad och har inslag av olika fredstyper. Handel och turism har ökat mellan de inblandade länderna, vilket tyder på en varmare typ av fred än den som rått mellan Israel och Egypten/Jordanien.
Samtidigt förtrycks aktivister som motsätter till Abrahamavtalen, inte minst genom israelisk cyberteknik som exporterats till flera av länderna som normaliserat sina relationer med Israel.
Slutligen visar vi på att dessa avtal vidare är en fundamental del av Förenade Arabemiratens, Bahrains, Marockos, Sudans och även Saudiarabiens moderniserings- och till viss del även liberaliseringsstrategi för de kommande årtiondena, något som med ett möjligt undantag för Sudan inte ska förväxlas med demokratisering.
Länk till artikeln finns här: