I denna artikel framför Jan Teorell tillsammans med medförfattare en förklaring till varför monarki var det dominerande styrelseskicket i världen under för-modern tid, för att sedan minska dramatiskt i utbredning under det förra århundradet. Mer precist hävdar de att monarkin erbjuder en effektiv lösning på hur ordning kan upprätthållas i stora samhällen där medborgarna lever isolerade från varandra och därför upplever svårigheter att koordinera sitt beteende. Monarkins effektivitet utmanas av andra metoder för att välja ledare när kommunikationskostnaderna minskar, vilket sänker trösklarna för koordinering medborgare emellan. Teorin testas empiriskt på en ny datamängd över monarkier och republiker i Europa (tillbaka till 1100) samt i hela världen (tillbaka till 1700).
Länk till publikationen på doi.org