Populärvetenskaplig sammanfattning:

Hur var det att vara kvinna och fånge i ett koncentrationsläger? I det här projektet undersöker vi kvinnors erfarenheter av Förintelsen. Vi gör det genom att analysera vittnesmål från cirka 500 kvinnor som hölls fångna i koncentrationslägret Ravensbrück och som kom till Sverige med de vita bussarna vid krigsslutet. Det är unika vittnesmål som samlades in när kvinnorna bara varit några månader i Sverige. Arkivet som finns på̊ Lunds universitet är till stor del outforskat. Vi läser och analyserar dessa vittnesmål utifrån ett genusperspektiv. 

Vi undersöker hur våldet och förtrycket riktade sig specifikt mot kvinnor i form av till exempel sexuellt våld, kroppslig förnedring och extremt kroppsarbete. Vi undersöker specifika kvinnliga erfarenheter som att föda barn i lägret. Samtidigt undersöker vi kvinnornas strategier för att överleva, genom t ex samarbete och stöd. Även fångvaktarna var kvinnor, och vi söker i vittnesmålen efter utsagor om denna roll. En del av kvinnorna hade med sig föremål som de tillverkat och lyckats gömma i lägret. Många förstördes men en del samlades in och har sparats i Ravensbrück-arkivet, t ex recept, dockor etc. Dessa föremål ingår också̊ i vår analys för att belysa kvinnornas liv i lägret. 

Genom att analysera Ravensbrück-arkivet utifrån ett genusperspektiv fördjupar vi kunskapen om Förintelsen. Från tidigare forskning om kvinnor och krig vet vi att kvinnors erfarenheter skiljer sig från mäns på̊ många sätt. Vi sätter därför vår analys i förbindelse med vår tidigare forskning om bland annat bosniska, rwandiska och yazidiska kvinnors vittnesmål. Den unika kunskap och erfarenhet som kvinnorna som kom till Sverige från Ravensbrück bar på̊ och som nu vilar i arkivet, aktiveras genom vår dialogiska läsning. Därmed kan vi göra dessa kvinnors röster hörda i vår tid, vilket är ett nytt bidrag inte bara till Förintelseforskningen utan även till forskningen om kvinnor och krig.

Annika Björkdahls personliga sida

Johanna Mannergren Selimovic personliga sida