Javascript är avstängt eller blockerat i din webbläsare. Detta kan leda till att vissa delar av vår webbplats inte fungerar som de ska. Sätt på javascript för optimal funktionalitet och utseende.

Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Utbildningsinnehåll styrs inte av statliga påbud

Ann-Katrin Bäcklund, dekan, Samhällsvetenskapliga fakulteten och Jakob Gustavsson, studierektor Statsvetenskapliga institutionen svarar SvD:s ledarskribent Ivar Arpi.

Nej Ivar Arpi, tack och lov har inte genusvetenskap eller något annat, av staten påbjudet kunskapsinnehåll, tagit över utbildningsplanerna på svenska lärosäten. Det finns däremot ständigt anledning till vaksamhet vad gäller statens önskan att säkerställa visst kunskapsinnehåll i högre utbildning. Under senaste år har vi avvisat remisser och utsatts för granskningar där sådana önskemål framställs. I ett fall gällde det mänskliga rättigheter med fokus på mäns våld mot kvinnor och i ett annat hållbar utveckling. Viktiga områden, men vår uppgift är inte att informera bort specifika samhällsproblem, utan att utbilda studenter så att de utifrån eget tänkande kan orientera sig och ta ställning i kritiska samhällsfrågor.

Arpi har antingen läst slarvigt eller blivit fel informerad. Varken vid den Samhällsvetenskapliga fakulteten, eller någon annanstans på Lunds universitet, finns något krav på genusvetenskaplig litteratur i kurserna. Däremot har vi ambitionen att ha mångfald i kurslitteraturen. Det innebär att vi om möjligt vill ha litteratur från olika delar av världen och litteratur skriven av både kvinnor och män. Riktlinjen är att texter skrivna av kvinnor respektive män, alltså inte genusvetenskapliga texter som Arpi påstår, ska ligga i spannet 60-40. Det är inte ett absolut krav, men läraren ska kunna förklara varför det är motiverat att avvika från riktlinjen. Statsvetenskapliga institutionens styrelse behandlar och godkänner varje år många sådana önskemål utan problem. Argument och kvalitet trumfar andra kriterier.

Universitetslärarna har och måste ha stor frihet att utforma sina kurser och undervisningsformer. Att det utöver den akademiska friheten också måste finnas vissa mer regelstyrda inslag är inte upprörande. Som universitetslärare måste vi kombinera vår sokratiska förmåga, att samla adepter för att tillsammans med dem utveckla vårt kunnande, med kravet på att vara ”gräsrotsbyråkrater” som sätter betyg och ägnar oss åt myndighetsutövning. Den utbildning studenterna, med lånade pengar investerar i är omgärdad av vissa regler, som t ex att innehåll och form i den kurs man valt ska motsvara det som har annonserats ut. Att det då finns fungerande kursplaner och en formell procedur för att fastställa litteratur är självklart.

De specifika detaljerna i den omdebatterade kursen i statsvetenskap som utgör Arpis utgångspunkt rör sådan ”byråkratisk” formalia. Det rör detaljer på en nivå som egentligen inte lämpar sig i en dagstidningsdebatt. Men om tvånget att använda en viss artikel av Judith Butler, kan ändå berättas att den inte pådyvlats läraren av institutionsstyrelsen. Men när läraren i ett sent skede önskade ändra sin tidigare föreslagna litteraturlista utan att det skedde en samtidig anpassning av kursbeskrivningen, kunde man inte tillmötesgå hela hans nya förslag.

Arpi tar upp en mycket viktig fråga som i grunden handlar om universitetens skyldighet att stå fria från statlig inblandning i kunskapsutvecklingen. Men den frågan riskerar att förminskas om den förs med utgångspunkt i missförstånd och sammanblandningar.

 

Ann-Katrin Bäcklund, dekan

Samhällsvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet

 

Jakob Gustavsson, studierektor

Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet