Fakultetsopponent var bitr. professor Andrew A.G. Ross, Ohio University

Handledare: Catarina Kinnvall

Biträdande handledare: Ted Svensson

Länk till avhandlingen i forskningsportalen

Den digitala revolutionen i humanitära frågor

Humanitära organisationer är centrala aktörer i medlingen av humanitära katastrofer som föremål för offentlig, politisk och moralisk oro. Om vi vill förstå denna viktiga dynamik i internationell politik måste vi därför också förstå hur biståndsorganisationer använder medier. Men medan den befintliga litteraturen om media och global humanitarism främst fokuserar på frågor som rör diskurser och bilder av avlägset lidande i massmedia, är samtida humanitarism obegriplig utan en detaljerad förståelse av de många nya digitala medieteknologierna genom vilket andras lidandet i det globala syd i allt högre grad bevittnas, ömkas och besvaras av en omtänksam allmänhet i det globala norr.

Ett postfenomenologiskt perspektiv

Avhandlingen överbryggar denna klyfta i den vetenskapliga litteraturen genom att kritiskt granska tre exempel på digital medieteknik som nyligen har uppmärksammats av humanitära organisationer: sociala medier, virtual reality och donationsappar. Den analyserar dessa fall ur ett postfenomenologiskt perspektiv, kompletterat med viktiga insikter från vetenskaps- och teknikstudier och kritisk teori, vilket öppnar analyser av den globala humanitarismens digitala förmedling för frågor om makt i skärningspunkten mellan de tekniska materialiteterna i digitala medier och de visioner som investeras i dem av biståndsindustrin. Baserat på detta avslöjar Daniels avhandling slutligen de specifika och ibland problematiska sätt på vilka synligheten av humanitära katastrofer, det känslomässiga engagemanget hos den omtänksamma allmänheten och vardagliga former av humanitära åtgärder formas i och genom för digitala medlingsprocesser.

Mot nya teknopolitiska visioner

Baserat på detta föreslår författaren termen "medkänslans teknopolitik" för att betona de globala maktasymmetrier som upprätthålls och förvärras av biståndssektorns användning av digitala medier.Även om den samtida biståndssektorn och dess användning av digitala medier är långt borta från kolonialismens historiska dynamik, måste den fortfarande aktivt ta itu med frågor om ojämlikhet och subalternitet, när dessa återuppstår genom den digitala förmedlingen av global humanitärism.  Lika centralt för detta argument är dock möjligheten att tänka på och använda digitala medier annorlunda. Avhandlingen avslutas således med en vädjan till humanitära organisationer (och andra relevanta aktörer) att utveckla nya teknopolitiska visioner, vilket kan hjälpa biståndsindustrin att mildra de problem den identifierar.