Forskningen visar på tydliga ojämlikheter i vem som får tillgång till politiska beslutsfattare. Resultaten visar på stora skillnader i vilka som får gehör hos den politiska eliten och vilka ministrar som möter marginaliserade grupper. Ministrar som är vita män är minst benägna att träffa jämlikhetsinriktade NGO:er, medan ministrar som är kvinnor från etniska minoriteter är mest benägna att göra det.
Dessutom hade kvinnoorganisationer betydligt större tillgång till ministrar än organisationer med fokus på rasfrågor, och organisationer som leds av och för intersektionellt marginaliserade grupper (som rasifierade kvinnor) hade minst tillgång av alla. Detta är viktigt eftersom organisationer som leds av och för intersektionellt marginaliserade grupper har bäst förutsättningar att föra sin egen talan.
Författare: Orly Siow (Lund University, Sweden), Ashlee Christoffersen (York University, Canada), Ceri Fowler, (Oxford University, UK)
Titel: Intersectionality, NGOs and Executives: Who Has Which Minister’s Ear?, West European Politics
Länk till publikation: Full article: Intersectionality, NGOs and executives: who has which minister’s ear?