Petter Narbys avhandling Time of Crisis. Order, Politics, Temporality har just spikats! Disputationen äger rum 17/12 i Edens hörsal (opponent: professor Kimberly Hutchings).

Petter Narby will defend his dissertation Time of Crisis. Order, Politics, Temporality on December 17 i the Eden main auditorium (faculty opponent: professor Kimberly Hutchings).

Sammanfattning

Kriser är vanliga och problematiska inslag i samtida politik. Förstådd som en punkt i tiden då ordningen är underminerad av oordning och förändring medför krisen en normativ förskjutning som möjliggör extraordinära åtgärder och att krisen avgränsas från det normala, att det oförutsägbara kan avgränsas till krisen och det som görs i kriser kan anses sakna konsekvenser för normaliteten. Avhandlingen undersöker krisbegreppet i ett modernt begreppskomplex av ordning, politik och temporalitet och analyserar de politiska möjligheter och omöjligheter det öppnar och stänger. Med särskilt fokus på krisens temporalitet argumenterar avhandlingen att krisbegreppet intar en gränsposition i komplexet som en Derrideansk obestämbarhet, att det stabiliserar och underminerar de andra begreppen och relationerna mellan dem. Krisbegreppet reflekterar och konstituerar tidsliga lösningar på avvägningar mellan ordning och oordning, politik som norm och beslut och tid som kontinuitet och nu. Krisbegreppet knyter också dessa begrepp till varandra, vilket medför att en utgångspunkt i dualismerna ordning och oordning, norm och beslut eller kontinuitet och nu också konstituerar det tidsliga krisproblemet. I detta avseende är kriskomplexet satt i förbindelse med förståelser av modernitet och det gör det logiskt att anta att moderniteten började med en kris och kommer att sluta med en kris och att den, därför, är i konstant kris. Men dessa antaganden, och åberopande av kriser, förlitar sig på krisens begreppskomplex och återskapar dess fundament. Studien gör inga anspråk på att röra sig bortom, men undersöker de antaganden som ligger till grund för sådana strävanden, och hur spänningar och paradoxer öppnar möjligheter inom och bortom detta system.

Problemet etableras genom en analys av den grekiska skuldkrisen. Detta följs av läsningar av centrala teoretiska texter i tre kapitel som fungerar både kumulativt och komplementärt. De undersöker (1) vad som menas med att tala om ett modernt krisbegrepp och moderniteten som en tidslig lösning på ordning och oordning, (2) vad som menas med att tala om politik under sådana förutsättningar och (3) lockelsen och problemen i att försöka röra sig bortom det studerade begreppskomplexet.

Abstract

Crises are common and problematic features of contemporary politics. Thought as moments in time when order is undermined by flux and disorder, they entail a normative dislocation allowing for exceptional measures and for the bracketing off of crisis from normality, removing contingency from normality, and confining that done in crisis to crisis. This dissertation examines the concept of crisis in a modern conceptual nexus of order, politics, and temporality and analyses the political possibilities and impossibilities it entails. Paying particular attention to temporality, it argues that crisis assumes a liminal position of Derridean undecidability in this nexus, stabilising and undermining the other concepts and the relations between them. The concept of crisis reflects and constitutes temporal solutions to problems of order and disorder, politics as norm and decision, and time as continuity and now. Crisis also relates these concepts to each other, which implies that if one begins with the problem of order and disorder, norm and decision, continuity and now, one is likely to end up with the temporal problem of crisis. In this capacity, the nexus is related to conceptions of modernity and makes it logical to assume that modernity began with a crisis and will end with a crisis, and that it, therefore, is in constant crisis. But such assumptions, and claims to crises, rely upon the nexus of crisis and reaffirm its foundations. The study does not make any attempt to move beyond, but investigates the underlying assumptions of such aspirations, and how the tensions and paradoxes open possibilities within and beyond this system.
The problem is established through an analysis of how the Greek debt crisis. This is followed by readings of central theoretical texts in three chapters that function both cumulatively and complementarily by investigating (1) what it means to speak of a modern concept of crisis in a modernity thought as a temporal solution to order and disorder, (2) what it means to speak of politics under such conditions, and (3) the appeal in and problems of moving beyond this nexus.