Kontraspionage och hybridkrigföring : En fallstudie av kuppförsöket i Montenegro 2016

Summary, in Swedish

Enligt flera definitioner av det något lösa samtida begreppet ”hybridkrigföring”, i betydelsen primärt mellanstatliga konflikter av den typ som utspelade sig på Krim 2014 och i östra Ukraina sedan 2015, är underrättelsekomponenten en central resurs för den angripande parten. Detta öppnar upp en ny roll för kontraspionaget, som utöver sina traditionella uppgifter nu också måste ha beredskap att bemöta hybridkrigföring, i synnerhet i inledningsfaserna av en konflikt. Utifrån en fallstudie av det misslyckade kuppförsöket i Montenegro 2016 presenteras fyra olika slutsatser: att initiativet till liknande operationer kan komma från personer utanför angriparens ordinarie statsapparat; att tiden från det att nyckelpersoner rekryterats lokalt till operationens genomförande kan vara mycket kort; att det angripna landets säkerhetstjänst kan behöva prioritera prevention över bevissäkring; samt att den lokala säkerhetstjänstens organisationskultur eventuellt kan utgöra en försvårande faktor i bemötandet av denna typ av hot.

• Författare: Tony Ingesson
• Avdelning/ar: Statsvetenskapliga institutionen
• Publiceringsår: 2020-10-23
• Språk: Svenska
• Sidor: 449-462
• Publikation/Tidskrift/Serie: Statsvetenskaplig tidskrift
• Volym: 122
• Issue: 3
• Länkar: https://journals.lub.lu.se/st/article/view/22149/19853
• Dokumenttyp: Artikel i tidskrift
• Förlag: Fahlbeckska stiftelsen
• Ämne: Political Science
• Nyckelord: hybridkrigföring; Ryssland; Montenegro; Underrättelseanalys; covert operations; vilseledning
• Aktiv: Published
• ISBN/ISSN/Övrigt: ISSN: 0039-0747