Maria Strömvik
Universitetslektor | Biträdande föreståndare CFE
To act as a Union : Explaining the development of the EU's collective foreign policy
Författare
Summary, in Swedish
Popular Abstract in Swedish
Varför lyckas EU-länderna allt oftare agera gemensamt i frågor som rör internationell fred och säkerhet? Genom att först visa hur volymen och innehållet i Unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik har expanderat sedan 1970, närmar sig denna studie ovanstående fråga från tre olika vinklar: Är det först och främst gradvisa institutionella förändringar som möjliggjort mer gemensamt agerande? Eller, har EU-länderna periodvis drivits samman av förändrade hotbilder från omvärlden? Eller, är det ständigt återkommande oenighet med världens enda supermakt som skapar en ökad politisk vilja att agera gemensamt? Slutsatserna visar att förändrade hot inte är bland de viktigaste förklaringarna, och att institutionella förändringar sällan har följts av omedelbara förändringar i den gemensamma politiken. Istället har den politiska viljan att samarbeta ökat under perioder när EU-medlemmar har varit oeniga med USA om säkerhetspolitiska strategier för internationell fred och säkerhet. De nya samarbetsnivåerna har sedan ofta "låsts in" av nya institutionella lösningar, för att sedan stiga igen när en ny transatlantisk meningsskiljaktighet har materialiserats och påmint - igen - om behovet av att balansera USA:s globala inflytande.
Varför lyckas EU-länderna allt oftare agera gemensamt i frågor som rör internationell fred och säkerhet? Genom att först visa hur volymen och innehållet i Unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik har expanderat sedan 1970, närmar sig denna studie ovanstående fråga från tre olika vinklar: Är det först och främst gradvisa institutionella förändringar som möjliggjort mer gemensamt agerande? Eller, har EU-länderna periodvis drivits samman av förändrade hotbilder från omvärlden? Eller, är det ständigt återkommande oenighet med världens enda supermakt som skapar en ökad politisk vilja att agera gemensamt? Slutsatserna visar att förändrade hot inte är bland de viktigaste förklaringarna, och att institutionella förändringar sällan har följts av omedelbara förändringar i den gemensamma politiken. Istället har den politiska viljan att samarbeta ökat under perioder när EU-medlemmar har varit oeniga med USA om säkerhetspolitiska strategier för internationell fred och säkerhet. De nya samarbetsnivåerna har sedan ofta "låsts in" av nya institutionella lösningar, för att sedan stiga igen när en ny transatlantisk meningsskiljaktighet har materialiserats och påmint - igen - om behovet av att balansera USA:s globala inflytande.
Avdelning/ar
- Statsvetenskapliga institutionen
Publiceringsår
2005
Språk
Engelska
Publikation/Tidskrift/Serie
Lund Political Studies
Issue
142
Fulltext
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Department of Political Science, Lund University
Ämne
- Political Science
Nyckelord
- common foreign and security policy
- European Union
- institutionalism
- international cooperation
- Political and administrative sciences
- balance of influence
- balance of threat
- realism
- balance of power
- European political cooperation
- transatlantic relations
- European security and defence policy
- Statsvetenskap
- förvaltningskunskap
Aktiv
Published
Forskningsgrupp
- Statsskick och centrala statsorgan
- Freds- och konfliktforskning
- Politik i Europa
- Internationell politik
Handledare
- Magnus Jerneck
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 0460-0037
- ISBN: 91-88306-54-2
Försvarsdatum
24 september 2005
Försvarstid
10:15
Försvarsplats
Edens hörsal Paradisgatan 5 Lund
Opponent
- Kjell Goldmann (Professor)