Dalia Mukhtar-Landgren

Vi vet idag att en omställning av transportsektorn är avgörande för uppfyllandet av de klimatpolitiska målen och FN:s 2030-mål. Såväl forskare som praktiker har därför framhävt behovet av att öka andelen energieffektiva transportslag som gång, cykel och kollektivtrafik. Samtidigt pågår det idag en snabb teknikutveckling inom transportområdet och idag sker mycket av innovationsarbetet genom offentligt delfinansierade piloter eller experiment i stadsmiljöer där kommunen ofta ingår som en av de centrala deltagarna. Detta innebär att nationella innovationspolitiska satsningar möter den kommunala planeringen i en gemensam ambition att hitta nya lösningar på vår tids globala klimat- och hållbarhetsutmaningar. I litteraturen talas det till och med om en ny styrform – experimental governance – vars syfte är att främja, eller till och med påskynda, en mer hållbar utveckling med hjälp av piloter, experiment och andra typer av försöksverksamheter. I det här kapitlet undersöker vi vad kommuner experimenterar om inom mobilitetsområdet, och vilka förväntningar som tillskrivs experimenten. Vilket slags samhälle föreställer de sig? Och hur radikalt annorlunda, eller disruptivt, är detta samhälle ur ett hållbarhetsperspektiv?