Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Unga människor i Tunisien värdesätter demokrati men väljer annorlunda

Sarah Anne Rennick, photo.

Vad hände med generationen som upplevde Jasminrevolutionen i Tunisien som unga? Hur skiljer sig deras uppfattningar från de som bara var små barn, och inte kommer ihåg förhoppningarna om ökad frihet och ett bättre liv? Studier i fokusgrupper, där både generation Z och milleniegenerationen Y finns representerade, ger oväntade svar, men visar ändå på en viss optimism om ytterligare demokratisering.

Sarah Anne Rennick, statsvetare och forskare vid Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet, har följt de sociala rörelserna i regionen under lång tid:

– Revolutionen ledde till en mer positiv inställning till demokrati, men inte till bättre levnadsvillkor. Eftersom det politiska systemet har misslyckats med att styra landet och engagera unga, ser vi nu en tyst acceptans för den nya presidentens mjuka kupp och ombildning av parlamentet, vars makt minskat i betydande omfattning.

Politiska förändringar i Tunisien

Efter att Tunisien blev självständigt år 1956 bestod det politiska systemet av ett enskilt parti, som leddes av president Zine al-Abidine Ben Ali fram till 2011 då protesterna ledde till att regimen störtades. År 2014 hölls val och en ny konstitution antogs. Kompromisserna mellan olika intressen sågs i allmänhet som tecken på en fungerande demokrati.

Efter 2011 öppnade den demokratiska vågen upp för  nya former av offentliga rum och dialoger, politiska partier, föreningar och sociala rörelser. Unga människorna involverades – dock i huvudsak de som bodde i de rikare områdena längs kusten och i mindre utsträckning ungdomarna i marginaliserade städer på landsbygden.

I allmänhet finns nu en längtan efter mer effektivitet, säkerhet och moral i samhället

Sarah Anne Rennicks forskning fokuserar på den senare gruppen, på deras politiska missnöje och hur den politiska socialisationen ser ut bland dem avseende demokrati. Intervjuer med knappt 120 unga människor i tolv fokusgrupper från städer och landsbygd och ur både generation Z och millenie-generationen genomfördes, med målet att ta reda på hur olika de uppfattade händelserna under de demokratiska upproren och effekterna av dessa på samhället.

– Vi förväntade oss att skillnaderna skulle vara stora mellan de båda åldersgrupperna som upplevde dessa händelser som ungdomar respektive  som små barn, men till vår förvåning var så inte fallet", säger Sarah Anne Rennick.

Politisk socialisering  

För att förstå förändringarna i samhället och hur olika generationer uppfattar dem studerar Sarah Anne Rennick hur politisk socialisering  äger rum. Den kan ske uppifrån och ner genom utbildningssystemet, eller underifrån och upp genom familj, vänner och organisationer i civilsamhället. I Tunisien har händelserna under den Arabiska våren och följderna av den inte tagits upp i undervisningen i skolorna. Händelserna har inte heller blivit uppmärksammade i samhället, inga särskilda firanden har ägt rum och inga statyer har rests.

– Inom utbildningsväsendet sågs den demokratiska vågen som en process som skulle ges tid – man skulle vänta och se hur den kunde tas upp i läroplanen, förklarar Sarah Anne Rennick och fortsätter:

– För att säkerställa att unga involverades och fanns representerade i politiken infördes ett system för inkvotering av unga.

Kvoteringssystemet var dock inte transparent, och unga valdes ofta in för att fylla kvoterna istället för att själva ha valt att engagera sig. Kvoterna kan alltså ses som så kallade "youth-washing" och kandidaterna var ofta kopplade till familjer som redan innehade framträdande positioner.

– När de unga väl var inne i systemet fanns en rad spärrande funktioner, så deras faktiska möjlighet att påverka beslut var begränsad. Det gjorde dock ändå en viss skillnad – de unga representanterna fick en insikt i värdet av att delta i politiken på ett annat sätt än tidigare, säger Sarah Anne Rennick.

Politiskt missnöje bland unga

Förhoppningarna var höga att störtandet av den tidigare Ben Ali-regimen skulle leda till både frihet och bättre levnadsvillkor. Istället har ekonomin blivit sämre och det politiska systemet ineffektivt på både nationell och lokal nivå. De rikare områdena längs kusten har gynnats av de demokratiska framstegen, till skillnad från människor i mer marginaliserade områden i inlandet.

Även innan pandemin förekom oroligheter, brottsligheten ökade och det fanns problem med sjukvårdssystemet. Dessa är några av de faktorer som har bidragit till en känsla av orättvisa och demoralisering samt till åsikter som vittnar om motstånd mot systemet och institutionerna.

– I allmänhet finns nu en längtan efter mer effektivitet, säkerhet och moral i samhället, säger Sarah Anne Rennick.

Tunisien är ett kritiskt fall avseende demokrati

År 2021 valdes Kais Saied till ny president. Han ansågs vara "ren" och ha förmågan att återupprätta respekt och rättrådighet. Sommaren 2022 upplöste han parlamentet och ändrade konstitutionen mot ett mer auktoritärt ledarskap.

Vad kommer denna mjuka kupp att leda till? I dagsläget är situationen inte bra i Tunisien, men viss optimism kan skönjas i de svar som Sarah Anne Rennick har samlat in. Kanske beror det på att ungdomar i allmänhet tenderar att vara optimistiska, men kanske är det också den enda möjligheten – att hoppas på långsiktig förändring och förlita sig på att bättre beslut fattas i takt med att medvetenheten ökar.

– Vi ställde frågan: Vad förväntar du dig av staten? Svaret var "inget", berättar Sarah Anne Rennick och utvecklar:

– Det finns en stark känsla av personligt ansvar och plikt. En majoritet vill inte lämna Tunisien, de vill ha ett bra liv i sitt hemland.

På många sätt tror Sarah Anne Rennick att Tunisien har utmärkta förutsättningar för politisk utveckling. De som har varit mer involverade i organisationer och institutioner är mer positiva. Det politiska missnöjet som hon studerar är de ungas subjektiva upplevelser, inte objektivt uppmätta brister. Unga människor värdesätter demokrati högre än icke-demokrati även om det innebär lägre ekonomiskt välstånd. Det räcker inte med fler arbetstillfällen, de vill ha mer än så.