Sammanfattning
Detta är en studie i det internationella tänkandets subjekt. Människor och stater, om än ofta betraktade som varandras motsatser, delar en sak: de är det internationella tänkandets huvudsakliga subjekt.
Avhandlingens argumentet är att orsaken till detta står att finna i det språk genom vilket subjektskap artikuleras, personbegreppets språk, som stipulerar vissa kriterier – i första hand rationalitet – genom vilket någon eller något blir en person och således ett subjekt. Detta teoretiska argument görs i avhandlingen historiskt: istället för att förklara varför det är genom detta språk som subjektskap måste tillskrivas, är detta en studie i hur ett sådant språk kom till.
Genom en studie av nyckeltexter i det internationella tänkandets historia, från sextonhundratalet till idag, söker avhandlingen dokumentera dess tillkomst och effekter. Den spårar, å ena sidan, hur personbegreppets språk kom att bli det internationella tänkandets centrala språk, och å den andra hur detta kom att prioritera människor och stater.
Avhandlingens avslutande kapitel utvidgar diskussionen till de implikationer som detta språk haft för det internationella tänkandet i allmänhet, samt för mänskligheten och staten i synnerhet, och argumenterar för att det har inte bara cementerat dessa två subjekt som det internationella tänkandets centrala subjekt, utan också gjort dem ömsesidigt beroende, vilket i sin tur har gjort det svårt att specificera vilket av de två som bör betraktas som det mest centrala subjektet i internationellt tänkande.
Fakultetsopponent: professor Duncan Bell, University of Cambridge
Handledare: Jens Bartelson
Biträdande handledare: Ted Svensson