Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Har diplomatin spelat ut sin roll?

Angela Merkel gestikulerar medan Vladimir Putin tittar på under en presskonferens efter samtal i Kreml i Moskva, Ryssland, den 10 maj 2015. Foto: Kirill Kudryavtsev/Reuters.
Angela Merkel gestikulerar medan Vladimir Putin tittar på under en presskonferens efter samtal i Kreml i Moskva, Ryssland, den 10 maj 2015. Foto: Kirill Kudryavtsev/Reuters.

Kriget i Ukraina har pågått i ett år. Förödelsen är enorm liksom brotten mot de mänskliga rättigheterna. Än så länge talas det mest om vapenleveranser och väldigt lite om diplomati. När är diplomatiska samtal rätt? Intervju med Karin Aggestam, professor i statsvetenskap och expert på diplomati och fredsprocesser.

– Rysslands invasion av Ukraina är ett kristallklart exempel på ett folkrättsvidrigt angrepp mot en suverän stat och det är det som gör diplomatiska förhandlingar svåra. Innan man kan börja förhandla måste ramarna för förhandlingarna sättas. Ukraina för ett självförsvarskrig och så länge Ryssland inte erkänner sig som aggressorn finns inga incitament att förhandla. Det handlar om ansvarsutkrävande, skadestånd och brott mot krigets lagar.
– Ryssland har vid några tillfällen uppgett att de är redo att förhandla men detta har uppfattats som en skenmanöver för att vinna tid, omgruppera sina styrkor och införskaffa nytt krigsmaterial. ”Oärliga avsikter” till att vilja förhandla är en klassisk taktik som vi ser många paralleller till inom forskningen. 

Hur tungt väger argumentet att till varje pris få slut på dödandet?

– För Ukrainas del handlar kriget om dess territoriella integritet och nationella överlevnad. Båda sidor uppger existentiella argument vilket gör det svårt att inleda förhandlingar om vapenstillestånd. Det uppfattas som ett ”nollsummespel” (ena sidans vinst är den andres förlust) och det går ju inte att förhandla och kompromissa om sin nationella existens. Ryssland anser sig också hotat även om vi kan tycka det är ett galet resonemang. Putin menar att Rysslands säkerhet står och faller med att inte ha ett Natoland intill gränsen.

– Svårigheten att få ett slut på dödandet är att båda sidor ”investerat” i en massiv militär upptrappning. Delar av Ukraina har nästan jämnats med marken av den ryska aggressionen, en stor del av befolkningen är på flykt och dödstalen är enorma. Att inleda förhandling och diplomati som innebär kompromisser är oerhört utmanande för politiska ledare. Om Zelensky på något sätt skulle göra eftergifter till Ryssland kommer han att kritiseras hårt på hemmaplan för att ha låtit liv gå till spillo i onödan. 

Vilka negativa konsekvenser skulle det få om man tvingar fram förhandlingar i detta läge?

– Frågan om ”timing”, det vill säga lämplig tidpunkt för att inleda fredsförhandlingar har det forskats en del om. Det finns till exempel tidpunkter när förhandlingar inte bör inledas. Det är mycket som står på spel. Det gäller frågor om grundläggande normer och principer för vår internationella ordning. Om det internationella samfundet skulle börja föreslå förhandlingar om Ukrainas ockuperade områden för att få ett slut på kriget så betyder det att vi ger upp folkrättsliga normer och regler kring staters suveränitet. Det är oroande att se hur många länder i Afrika, Asien och Mellanöstern som valde att lägga ner sina röster när FN:s generalförsamling röstade om ett fördömande av den ryska invasionen i Ukraina. 

Har du några exempel på när man vid diplomatiska fredsförhandlingar börjat tumma på folkrättsliga principer?

– Frågan om och hur det är möjligt att förhandla med krigsförbytare har aktualiserats flera gånger till exempel i försöken att få ett slut på kriget i Syrien. Dayton-avtalet som slöts 1995 utgör ett annat exempel. Det har kritiserats just för att det ansågs fel att fredsförhandla med en krigsförbrytare som Milošević, vilket resulterade i en etnisk uppdelning av landet. Samtidigt fick man slut på dödandet på Balkan.

Vilka diplomatiska initiativ tror du trots allt sker?

– Av diplomati ser vi oftast bara toppen på isberget och det är en definitionsfråga när förhandlingar börjar och slutar. Men vad vi vet är att vissa förhandlingar pågår, exempelvis kring fångutväxling och export av vete och andra grödor. Det finns också en uttalad önskan främst från franskt men även tyskt håll att hålla igång en dialog med Ryssland bland annat eftersom Ryssland hotat med kärnvapen vid flera tillfällen. 

Statistiskt sett, hur brukar krig ta slut?

– Enligt Uppsalas konfliktdatabas brukar en tredjedel av alla krig sluta med en total seger för den ena parten, en tredjedel brukar avslutas med fredsavtal och en tredjedel genom att ett vapenstillestånd utlyses. Det visar på de utmaningar diplomatin står inför.

Vad tror du om vapenstillestånd för att få ett slut på dödandet?

– Vapenstillestånd kan vara en tillfällig lösning för att få stopp på dödandet och en fortsatt militär upptrappning. I Syrien har flera vapenvilor framförhandlats men kollapsat strax efteråt. Ett annat problem med vapenvilor är att de tenderar att ”frysa” konflikter. Det arabisk-israeliska kriget 1948-1949 och Turkiet-Cypernkriget 1974 är exempel på långa vapenvilor där konflikterna har frysts och där ingen lösning är i sikte.
– Men det finns också andra exempel på när en vapenvila varit ett steg i en längre förhandlingsprocess som lett till ett fredsavtal. Vapenstilleståndsavtalet mellan Israel och Egypten 1975 som senare resulterade i ett fredsavtal 1977 utgör ett sådant exempel.

Vad tror du kommer hända i detta krig?

– Vad vi nu ser framför oss är ett klassiskt utnötningskrig som riskerar bli långdraget som Iran-Irak-kriget, USA-Vietnamkriget eller som Sovjet-Afghanistan-kriget. Vi har sett otaliga exempel på när det inte går att knäcka motståndaren genom att trappa upp på det militära våldet och föra in mer krigsmateriel.
– Ju längre kriget pågår desto svårare kommer det att bli att hålla ihop en enad linje i väst vilket Putin har allt att vinna på. 
– För tillfället ser det mörkt ut för en diplomatisk lösning men på sikt kan det eventuellt uppstå en tilltagande ”krigströtthet” i Ryssland och ett ledarbyte som kan öppna upp för nya diplomatiska lösningar. Dödläget i Sovjetunionens långa krig i Afghanistan bröts till exempel när Gorbatjov blev ledare och beslöt att dra tillbaka de sovjetiska trupperna.
– Inom forskningen talar man om det ”mogna ögonblicket” för förhandlingar. Det inträffar när de krigförande parterna har hamnat i en smärtsam och ömsesidig låsning och det är då man kan nyttja detta ”fönster” för diplomatiska förhandlingar.


Kontaktinformation

Karin Aggestam
Professor
Statsvetenskap
karin [dot] aggestam [at] svet [dot] lu [dot] se (karin[dot]aggestam[at]svet[dot]lu[dot]se)

Karin Aggestam – LU:s forskningsportal