Berätta, varför just Tunisien?
Som doktorand i statsvetenskap med inriktning på jämförande politik i Mellanöstern undersöker jag feministisk aktivism och genuspolitik i Mellanöstern och Nordafrika, med särskilt fokus på Tunisien, Egypten och Saudiarabien.
Det som intresserar mig handlar till stor del om att feminism oftast ses som en europeisk eller västerländsk ”produkt” som exporteras till resten av världen, men denna bild stämmer inte överens med mina erfarenheter från regionen, där feministiska aktivister aktivt deltar i produktionen av feministisk kunskap och tankegods.
Både Tunisien och Egypten har en lång historia av kvinnorättsaktivism och feministiska organisationer har funnits sedan kolonialtiden. Denna historia försvinner dock när allt för stort fokus läggs på europeisk feministisk historia.
Varför är det ämne du valt att skriva om viktigt?
Trots en lång historia av feministisk aktivism i Nordafrika så finns det självklart fortfarande problem, och feminism är inte helt okontroversiellt. Tunisien har sedan revolutionen 2011 genomgått stora förändringar, inte minst gällande kvinnors rättigheter och jämställdhet.
Tidigare sett som ett positivt exempel på demokratisering har landet nu vänt riktning och tyvärr går utvecklingen åt fel håll. Det har också påverkat feministiska organisationer, och arbetet med att förbättra kvinnors liv och rättigheter har försvårats. Mina studier syftar delvis till att undersöka de omständigheter då feministisk aktivism är som mest effektiv, och hur enskilda människor och organisationer kan bidra till en positiv utveckling.
Vad har gjort störst intryck på dig vid besöket/fältresan?
Trots att jag tidigare har besökt Tunisien, och läst mycket om feministisk historia och aktivism i landet så förvånades jag över den stora mångfald av perspektiv och organisationer det finns. Alltifrån queerfeminister med fokus på HBTQ-rättigheter, marxistiska feminister med fokus på arbetarkvinnors rättigheter, och muslimska feminister med fokus på religiös samklang med feministisk politik, bara för att nämna några varianter av feminism som ryms i det tunisiska samhället.
Det finns såklart viss friktion mellan olika organisationer och olika aktivister, men ändå en generell samsyn om en gemensam kamp. Trots den försämrade situationen på ett nationellt politisk plan så fann jag denna samsyn som väldigt hoppingivande, och jag uppfattade något av en beslutsamhet om vikten av att fortsätta jobba för ett bättre samhälle trots omständigheterna.
Vilka lärdomar tar du med dig tillbaka som du kan ha nytta av i arbetslivet?
Jag tror att feminister i Sverige kan lära sig mycket av feministers verksamhet och historia i Tunisien och resten av Nordafrika och Mellanöstern. En central del är just den mångfald som existerar, och hur organisationer med olika prioriteringar och olika syn på vad som innefattas i deras feminism ändå jobbar tillsammans för gemensamma mål.
Det finns styrka i breda rörelser, men det behöver inte komma på bekostnad av vår mångfald av åsikter, erfarenheter och perspektiv.
Läs mer om Joel Abdelmoez på hans personliga sida
Läs mer om UNFPA på deras hemsida
Fältstudierna finansierades delvis av fackförbundet ST:s internationella stipendium.