Artikeln undersöker den förhandlingsprocess som ledde till Europaparlamentets antagande av en resolution om jämställdhet i EU:s utrikes- och säkerhetspolitik år 2020. Författarna analyserar hur förhandlingsprocessen såg ut och hur det kom sig att resultatet blev så pass progressivt, givet de invändningar mot jämställdhetsbegreppet som vissa partigrupper (och medlemsländer) har.
Resultatet visar att förhandlingarna huvudsakligen var av samarbetsinriktad karaktär och att högerpopulistiska företrädare deltog i begränsad omfattning i dem. De högerpopulistiska företrädarna agerade mot resolutionen främst genom text (förslag på ändringar) samt muntligen i plenum, snarare än aktiv medverkan i förhandlingarna. Det progressiva resultatet kan också förklaras med engagerade individer som agerade normentreprenörer, genom de gröna rapportörerna i de två kommittéer som behandlade resolutionen, samt med den konsensusinriktade organisationskulturen i Europaparlamentet.
