De nordiska länderna har beskrivits som generösa föregångare på biståndsområdet, och det har talats om både en ”nordisk modell” och om ”nordisk exceptionalism”. De har också setts som ledare inom biståndsfrågor både i Europa och globalt. Dessa beskrivningar har dock kommit att ifrågasättas under senare tid, på grund av förändringar i ländernas inrikespolitik så väl som i den internationella miljön.
Författarna kommer fram till att det fortfarande finns en syn på de nordiska länderna som ledare på området, trots både utmaningar och förändrade policies. Den nordiska modellen har inte övergetts, men den har eroderats av både externa och interna aspekter.
Artikeln är en del av ett specialnummer av Cooperation and Conflict, med anledning av tidskriftens 60 års-jubileum.
Artikeln finns att läsa med öppen tillgång: