Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Tomas Bergström lämnar över ett växande Eden

Tomas Bergström utanför institutionens huvudbyggnad Eden.
Eden har förändrats mycket till både innehåll och yta under Tomas Bergströms nio år vid rodret. Foto: Ingrid Thulin

Tomas Bergström slutar som prefekt efter nio år som chef, tolv år om åren som biträdande prefekt räknas in. Under hans tid som prefekt har institutionen växt med 50 procent, de externa anslagen tredubblats, internationaliseringen gått i rekordfart, engelska blivit institutionens arbetsspråk och Eden fått ny kostym. I hörnkontoret på fjärde våningen flödar ljuset in från två håll. Vi slår oss ner i sofforna för att prata om ett decennium av tillväxt.

Interview in English

Var det så din vision såg ut när du tog på dig uppdraget för nio år sedan?

”Jag ville sikta på tre saker: Långsiktighet, transparens och samordning. Avsikten var att gå åt någorlunda samma håll samtidigt som institutionen skulle ha en fortsatt bredd i sin verksamhet.

Lyckades dina föresatser tycker du?

”Ja, nu har vi forskarråd, budgetkommitté, rekryteringskommitté och en långsiktighet i våra planer.

Vi har också en stadig rekrytering av doktorander då ekonomin är stabil. Tidigare fanns en viss ryckighet då överskott fick återbetalas till fakulteten.

Vi ligger på många sätt före andra institutioner. Snart har vi väl en tredjedel av hela fakultetens externa forskningsanslag trots att vi bara har 11-12 procent av studenterna. Det rullar hela tiden in fler miljoner till våra framgångsrika forskare och forskarlag.

Ombyggnaden av Eden var också viktig, vi har fått bra lokaler, men det var ju en lång och besvärlig process. I avvaktan på att studiecentrum byggs så fungerar ju Eden som detta för hela fakulteten. Utan Eden hade det varit riktigt illa.”

Ditt mål om att ha bred verksamhet och samtidigt dra åt samma håll, tycker du att det fungerat i en verksamhet som växer så det knakar?

”Ja, det är så klart en utmaning. Externa pengar innebär ju att man tar in folk på kortare anställningar. Vi hade tolv postdocs i somras, nu fjorton eller femton på tvååriga tjänster. Det finns ingen trollformel, men det gäller att försöka se till så de snabbt kommer in i verksamheten och känner sig delaktiga.

Forskningsassistenter är den andra stora tillväxtgruppen. Förr fanns det inga alls. Nu känner jag inte igen alla som kommer in i kafferummet. Det är ett sätt att hantera situationen när man får in väldigt mycket pengar – men vi har det ju trångt i huset.

Vi har provat att hyra in oss i andra hus i kvarteret – men man ska inte underskatta närheten och fördelarna med att dela lunchrum.”

Du beskrev att forskningsmedlen nu är mycket större än studentintäkterna, vad innebär den obalansen för utbildningen?

”Den största vinsten görs i utbytet mellan forskning och undervisning. Studenterna har väldigt stort utbyte av att möta lärare som är inne i forskningen, som ligger i fronten och har mycket spännande att berätta.

Det är ju också som talesättet säger ’Man lär så länge man har elever’ och så länge man har studenter också. När du ska förklara något så börjar du tänka efter. Vi eftersträvar balans mellan undervisning och forskning, och att vi vuxit och fått impulser om hur man gör i andra länder ger oss också många möjligheter att utvecklas.

När jag började forskarstudier för nästan 40 år sedan var institutionen helt lundabaserad och med bara en kvinnlig lektor så här har ju skett en revolution. Idag har vi helt jämn könsfördelning mellan professorerna. Det ger mångfald till både utbildning och forskning.”

När vi nu kommer in på ämnet kvinnor/män: Under hösten har ju en debatt förts i media kring Statsvetenskapliga institutionens tumregel om en 40/60-procentig fördelning mellan kvinnliga och manliga författare på kurslitteraturlistorna. Förklara varför den här tumregeln finns och kommer finnas kvar.

”Den är ett resultat av jämställdhets- och likabehandlingsarbetet. Vi ville åstadkomma något med en enkel regel som uppmanar till att tänka kring sammansättningen av litteraturlistor. Återspeglas det faktiska litteraturläget eller är det bara slentrian som lett till att kvinnor med likvärdiga texter inte blir lika synliga?

Det har förekommit grova överdrifter i media. Och att det skulle handla om genusperspektiv eller en tvingande regel är ju direkta fel. Vi har ingen ”genusöverkyrka”, vi är ekumeniska.  (Läs Tomas Bergströms, lärarrepresentanternas, dekanens och studierektorns inlägg här.)

Har några andra institutioner liknande regler vad du vet?

”Det finns liknande ambitioner, men det är kanske mer konsekvent genomfört hos oss. Visst finns det röster som säger att jämställdhet ska växa fram av sig självt, men om det aldrig gör det då?

Vad har varit tuffast att hantera under dina år som prefekt?

”Det tuffaste är personalfrågor som i vissa fall kan ta oproportionerligt mycket tid. Konflikter och motsättningar som ska utredas, långa och många möten i olika konstellationer. De allra flesta personalfrågor är helt problemfria, men andra tar enorm tid.

Det är också jobbigt att det ställs allt högre krav på prefekter att arbeta systematiskt. Brandskydd, arbetsmiljö med mera är viktiga frågor, men ofta känns det som att dokumenten vi ska producera är viktigare än själva arbetet. Och det tar mycket tid när man istället vill fokusera på här och nu.

Kan administrativa chefer vara en framkomlig väg för att hinna mer?

En prefekt är vald, fördelen är att ingen kan säga ”du vet ingenting om det här”. Prefekten vet precis vad det rör sig om. Det kanske kan fungera om du har någon som också kan den delen, men att leda en institution är som att ”valla katter”. Det är många självständiga viljor.

Vad har varit roligast med att vara prefekt?

Att se att det går bra för folk och att vi går i rätt riktning. Vi är en institution man kan vara stolt över, vi gör många bra saker. Vi hade tidigt en bra hemsida, tidigt en stor utbytesverksamhet, vi har mer folk i pedagogiska akademin än de flesta, bra forskning och en massa energi som här används till positiva saker istället för att bekämpa varandra.

Vad är ditt nästa steg?

Nu har jag en repatrieringstid, ska skriva färdigt, läsa ikapp, med mera. Jag fortsätter här på Statsvetenskapliga institutionen, fast i ett mindre rum.

Vilka råd har du till Björn Badersten och Lisa Strömbom som tar över efter dig nu?

”Inga alls. De får göra precis vad de vill. Som min företrädare sa: Jag finns här, men lägger mig inte i. Behöver de hjälp finns jag här och ställer självklart upp. Men från januari är jag ”mister Nobody.”

9 budord till en ny prefekt

Porträttbild Tomas Bergström med lampkrona inne på Eden som formar gloria runt hans huvud.
Prefektglorian är på väg av, men visst har Tomas Bergström trots allt några ord på vägen åt den utvalda kommande prefektduon.

Prefektglorian är på väg av, men visst har Tomas Bergström trots allt några ord på vägen åt sina efterkommande:

  1. Ledarskapet beror (enligt Machiavelli) på både virtu och fortuna – dygder och tur. Är man chef när det går bra så går det bra!
  2. Prefekten är vald, det ger ett unikt förtroende att förvalta.
  3. Ämbetet ger en viss karisma – jämför gärna med påven. Ena dagen vanlig kardinal, nästa dag guds ställföreträdare.
  4. Du kan aldrig bli älskad av alla.
  5. Undvik patron-klientrelationer – försök behandla alla lika.
  6. Behåll lugnet i krissituationer – sitt still i båten.
  7. Samarbeta. Öppna alltid med samarbetsalternativet.
  8. Framgången har många fäder, motgången är föräldralös.
  9. Kom ihåg att vara ödmjuk. Ledare är som glödlampor, bra att ha med enkla att ersätta.