EU står inför en rad kriser och hot mot dess säkerhet och existens. Även om många av dessa inte direkt hotar EU-medborgares fysiska säkerhet har de alla skapat en känsla av oro och osäkerhet kring framtiden för många européer.
Det är nu mer än tio år sedan begreppet ”ontologisk säkerhet” gjorde sitt intåg i litteraturen kring internationell politik för att bättre förstå ”subjektiv säkerhet” i termer av upplevelser av rädsla, oro, kriser och existentiella hot. Trots detta måste frågan ställas varför studiet av ontologiska säkerhet inte tidigare använts för att förstå de mest grundläggande säkerhetsutmaningar som EU står inför.
Författarna i denna specialutgåva tar avstamp i litteraturen kring ontologisk (o)säkerhet för att utröna hur narrativ kring europeisk integration har blivit en del av den allmänna diskursen under efterkrigsperioden och hur försoningsprocesser, nationella självbiografiska narrativ och minnespolitik har använts för att skapa ontologisk säkerhet. Denna litteratur har också använts för att förstå den oro och ångest som präglat så kallade ”remainers” i folkomröstningen om Brexit och vilka konsekvenser avsaknaden av strategier för att möta denna ontologiska oro och osäkerhet har fått för de som förespråkat fortsatt deltagande i EU.
Studier kring ontologisk säkerhet har vidare använts för att analysera hur europeiska säkerhetsbolag har marknadsfört ontologisk osäkerhet genom olika mekanismer och för att diskutera EU och NATO:s behandling av hybrida hot och EU som en oro- eller ångestfylld gemenskap (”anxious community”).
Artikeln finns på tandfonline.com