Ni tar över ledarskapet över en institution som vuxit mycket på tio år. Vilka är de största utmaningarna i en växande verksamhet?
Björn Badersten: ”Utbildningsuppdraget ligger i princip fast och förändras endast marginellt. Det är framförallt på forskningssidan, och då framförallt den externfinansierade forskningen, som expansionen skett. Detta är helt avhängigt våra duktiga forskare och lärare och deras framgångar. Grundidén är dock att förena de två uppdragen, undervisning och forskning, så att de blir ömsesidigt berikande.”
Lisa Strömbom: ” Vi vill värna ett fortsatt gott arbetsklimat där forskare och lärare tillsammans med administratörer gemensamt bidrar till en stark och inspirerande miljö. Rent materiellt finns det i nuläget en gräns för hur mycket vi kan växa – vi är trångbodda som vi är i vårt hus här på Eden.”
Björn: ”Ja, en expansion får inte ske på bekostnad av arbetsmiljön, vare sig den fysiska eller den psykosociala. Det gäller att värna sammanhållningen och gemenskapen på institutionen, men samtidigt bejaka den ökade mångfald och pluralism som följer av att verksamheten växer. Pluralismen är i sig berikande och, tror jag, en viktig förklaring till institutionens framgång.”
Lisa: ”Det är viktigt att värna institutionens bredd. Forskningsprojekt som växer med extern finansiering är nödvändiga för institutionens fortlevnad. Dock måste även områden som inte följer finansiärernas rådande trender också ges möjligheter. Det kan man exempelvis göra genom att styra utlysning av tjänster inom marginaliserade områden så att man attraherar lärare som också är duktiga forskare och på så vis bidra till ett stärkande av bredden.”
Björn: ”En annan utmaning vi står inför är att värna de kollegiala styrformerna och möta trycket utifrån mot mer av linjestyrning. En framgångsrik universitetsinstitution består av många självständiga individer, som i kollegial samverkan förvaltar ett viktigt arv av oavhängighet och akademisk frihet. Men med denna självständighet och frihet följer också ett ansvar och ett krav på omdöme. En universitetsinstitution är i grunden en offentlig myndighet som styrs av vissa regelverk och normer, och vi har alla att verka som omdömesgilla och reflekterande tjänstemän i förhållande till detta.”
Lisa: ”Jag håller med om att de kollegiala styrformerna är nödvändiga för ett fritt och självständigt universitet, och kan fungera som stötdämpare mot kortsiktiga trender. Lunds universitet har hittills mött denna utveckling på ett bra sätt och värnat kollegiala styrformer betydligt mer än de flesta andra universitet och högskolor.”
Björn: ”Ytterligare en utmaning är att behålla våra kompetenta administratörer och ge dem utvecklingsmöjligheter. Det finns väldigt lite av administrativa karriärvägar på universitetet, bland annat till följd av att organisationen är så platt.”
Lisa: ” Vi är lyckligt lottade som har kompetenta administratörer som arbetat hos oss i många år. Vi behöver kontinuerligt satsa på att göra deras jobb attraktiva och utvecklande. Och erbjuda möjligheter till kompetensutveckling.”
Ni har nämnt hur viktigt samspelet mellan utbildning och forskning är, hur ser det perfekta samspelet ut?
Björn: ”Det finns många olika sätt att förena utbildning och forskning, men en grundläggande utgångspunkt är att vi har lärare som forskar och forskare som undervisar. Detta innebär att vi strävar efter att så många som möjligt ska ha utrymme för att forska, men också att personer med mycket forskningsmedel regelbundet deltar i undervisningen. Ett alltför ensidigt fokus på det ena eller andra tror jag är ogynnsamt både för institutionen och för den enskilde.”
Lisa: ”Samspelet dem emellan är bra för kollegialiteten, utbildningskvaliteten och för forskningen. Idealet är balans – ett givande och tagande mellan forskning och utbildning som är ömsesidigt berikande. Studierektorn har en viktig roll i att kursutvecklingen är dynamisk och bygger på den breda forskningskompetens som finns. Tillsammans med kompetenta, forskningsaktiva lärare skapar det förutsättningar för en mycket konkurrenskraftig utbildning.”
Vad är era egna respektive styrkor som ni tar med er in i de nya uppdragen?
Björn: ”Oj, en svår fråga. Den är andra möjligen bättre på att besvara. Men jag kan säga vad jag tycker är viktigt. Att lyssna, förankra och idka oväld, det vill säga att inte premiera specifika intressen utan att försöka vara rättvis och värna det gemensamma. Och att ge återkoppling.”
Lisa: ”Vi har båda ett starkt engagemang för den här arbetsplatsen, vilket är en grundförutsättning. Jag vill engagera mig i att doktoranderna ska ha det bra på arbetsplatsen och få goda förutsättningar att skriva slagkraftiga avhandlingar. Och så tänker jag att både jag och Björn har glädje av erfarenheterna vi har med oss, Björn som biträdande prefekt och jag som föreståndare för Freds- och konfliktvetenskap. Vi har kännedom om såväl utmaningar och möjligheter som institutionen står inför.”
Vad ser ni mest fram emot?
Lisa Strömbom: Jag ser fram emot att jobba med våra doktorander.
Björn Badersten: Jag ser fram emot helhetssynen, att försöka utveckla den.
