Lovisa Fhager-Havdelin, biståndskoordinator på Peace Divided Trust

Varför vill du hålla kontakten med universitetet?
- Jag fick en förfrågan från Statsvetenskapliga institutionen och kände direkt att jag jättegärna vill fortsätta vara en del Lunds universitet. Det handlar kanske mest om ett känslomässigt återknytande till en mycket positiv tid i mitt liv.

- Jag skulle också vilja ställa upp som mentor och inspirera studenter som inte riktigt vet vad de vill göra efter studierna.

Vad har du själv gjort efter studierna?
- Jag blev färdig med min pol mag-utbildning 2008. Jag hade skrivit min magisteruppsats om hjälparbete i Afghanistan och intervjuat flera olika människorättsorganisationer, försvaret och SIDA. I samband med uppsatsskrivandet blev jag kontaktad av Läkare utan gränser och erbjuden att göra en analys åt dem.

- Nu arbetar jag för en organisation i New York som jag kom i kontakt med när jag gjorde praktik på den svenska ambassaden i Kanada. Den heter Peace Divided Trust och deras mål är att skapa långvarig fred och göra bistånd mer effektivt.

- Detta passar mig mycket bättre än att jobba på ambassad. Där kändes det som om jag mest satt och skrev rapporter som ingen läste. Här gör jag något verkligt konkret.

På vilket sätt?
- En av våra huvuduppgifter är att se till att biståndsprojekt, som exempelvis byggen av vägar och broar utförs av inhemska företag så att det skapas arbetstillfällen i landet. Vi sammanställer och förser biståndsprojekt med information så att de lätt kan anlita lokala leverantörer till de tjänster som de behöver. Genom att hjälpa länder som exempelvis Afghanistan att skapa välstånd så tror vi att incitamenten till krig minskar.

Vad var det bästa med utbildningen i Lund?
- Sista delen av utbildningen, det vill säga kandidat- och magisternivån, när vi fick möjlighet till fördjupning, var det som gav mig mest. Då fick man även bättre kontakt med lärarna. Praktiken på ambassaden i Kanada var också oerhört värdefull.

Fanns det något som du tycker var mindre bra?
- Första delen av utbildningen var lite väl tyngd av teori och metod. Jag kan förstå att de momenten har betydelse för dem som vill stanna kvar vid universitetet, men om man som jag inte planerat för det, så tillför det inte särskilt mycket ute i arbetslivet. Sedan tycker jag att praktik inom utbildningen ska vara ett naturligt moment. Idag kan man få praktik om man själv söker det, men det är inte precis något som "faller över en". Institutionen borde marknadsföra och lobba bättre för möjligheten.

Hur länge stannar du i New York?
- En månad till. Sedan ska jag göra verklighet av min dröm - att ut och jobba i fält. Antingen för den organisation jag jobbar inom nu eller för någon annan. Helst i Afghanistan. Gärna med New York som bas.

Text: Ulrika Oredsson